Älskar helgdagarna

Vila, rytm och flow styr dagarna och jag älskar det. Äntligen börjar jag tänka på mig själv och jag njuter av det. Inser hur länge jag har fått stå åt sidan bara för att det har blivit ett mönster att framhäva andra för att bringa lycka och harmoni. Jag är grundtrygg i mig själv och har inget behov av att hävda mig, men jag glömde att det är så världen fungerar. Vilken djärv ledare eller medmänniska har modet att se kraften och belöna den utan att göra det till ett politiskt spel? Det finns vardagshjältar, se dom!
Skicka en kommentar

Populära inlägg