Stjärnglitter i vardagen

Idag har tiden stannat en stund, kanske för att det känns kravlöst och lugnt. Det är så skönt, det är då jag inser att paradiset finns inom mig och att allt är som det ska. Jag känner mig priviligerad.


Att låta handen glida över växterna, få känna textur, färg och form, det är så ljuvligt. Ofta slutar det med att jag lägger mig raklång på gräsmattan en stund, bara för att ta in allt. Jag har det bra.


Snart dags för ett frilandsuppdrag. Tar med mig minstingan, hon är stencool! Hon ger mig nya infallsvinklar och lär mig massor. Jag gillar det!


Tänk att det finns människor som skänker balans till sin omgivning och mig. Så osjälviskt och generöst strör de lyckoglitter långt in i min själ. Så oändligt tacksam för att det hittar in på cellnivå. Varje liten gest sår ett frö, det växer, gror och jag håller på att slå ut. Tack alla ni som ser människor för det dom är,
Skicka en kommentar

Populära inlägg